Arbetsmiljölagen

Berör alla arbetsplatser och där grunden i lagstiftningen finns i arbetsmiljölagen. Den ger ramarna för vad som gäller för miljön på jobbet. Utöver lagen finns många föreskrifter om hur man ska arbeta på arbetsplatserna.

Lagens ändamål är enligt 1 kap 1 § att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.

​Ursprungligen var lagens huvudsyfte att förbättra den fysiska arbetsmiljön, men från och med 1977 omfattar arbetsmiljölagstiftningen i Sverige även arbetstagarnas psykiska hälsa och välmående (psykosocial arbetsmiljö). Idag handlar arbetsmiljö alltså om allt som påverkar människor på jobbet. Luft, ljud, kemikalier, maskiner, arbetsmängd, arbetsinnehåll, arbetsorganisation, stress och möjlighet till återhämtning.

​Arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön och ska enligt arbetsmiljölagen “vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall”. Men det ligger också ansvar på arbetstagaren att följa lagen och aktivt medverka till att arbetsmiljön blir bra.

​Arbetsmiljölagen

​1 KAP. LAGENS ÄNDAMÅL OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1 § Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet
samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lag (1994:579).

2 § Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare
utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om
fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används
till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna
lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen. Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser
fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av
någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare
likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett
avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare
och arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap.

Om befälhavarens skyldigheter vid fartygsarbete finns
bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

I fråga om varor som är avsedda för konsumenter eller som kan
antas komma att användas av konsumenter gäller också
produktsäkerhetslagen (2004:451).

Bestämmelser om tillverkning, utsläppande på marknaden och
användning av ämnen, som sådana eller ingående i blandningar
eller i varor, finns i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om
registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk
kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. Lag (2010:1543).

2 a § Bestämmelserna i 2 kap. 1 § första stycket, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 4 § andra stycket gäller utländska fartyg inom
Sveriges sjöterritorium. I övrigt gäller lagens bestämmelser
utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det. Lag (2003:365).

3 § Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. ska med arbetstagare
likställas
1. den som genomgår utbildning, med undantag för barn i
förskolan och elever i fritidshemmet,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven
tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för
verksamhet inom totalförsvaret.

De som avses i första stycket 1 och 2 ska likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I
fråga om dem som genomgår utbildning finns dessutom särskilda
bestämmelser i 6 kap. 6 a, 8, 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 13 och 14 §§ samt 9 kap. 3 §.

I fall som avses i första och andra styckena ska det som i
lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den
verksamhet i vilken arbetet utförs. Lag (2010:856).

4 § För deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är denna
lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 7 § lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program.

För deltagare i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet som har anvisats av socialnämnd är denna lag
tillämplig i den utsträckning som framgår av 4 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453).

För dem som Migrationsverket ger sysselsättning enligt 4 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. är denna
lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 5 § lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.

Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 § första stycket andra meningen, gäller även utomlands framgår
av 5 § lagen (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid
internationella militära insatser. Lag (2010:457).

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Lag (1991:677).

1 § Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till
arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i
samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara
tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen
av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och
utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.

Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så
att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska
belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid
skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller
begränsas.

Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till
variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan
enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger
möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom
till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. Lag (2003:365).

2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en
sund och säker miljö.

3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig
från arbetsmiljösynpunkt.

4 § De arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft,
ljud, ljus, vibrationer och liknande skall vara
tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada genom fall,
ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande. Lag (2003:365).

5 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt, att betryggande
säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.

6 § Ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast
under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

7 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall icke nås
på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas. Denna
skall tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg.

Vid fartygsarbete skall den personliga skyddsutrustningen
tillhandahållas av redaren, om inte någon annan som
arbetstagaren är anställd hos har åtagit sig detta ansvar. Lag (2003:365).

8 § I den utsträckning som föranledes av arbetets art och
arbetstagarnas behov skall finnas utrymmen och anordningar för
personlig hygien, förtäring och vila samt första hjälp vid
olycksfall eller sjukdom.

Fordon för personaltransport skall vara lämpat för ändamålet.

Om utrymmen, anordningar, åtgärder för hjälp och vård vid
olycksfall eller sjukdom samt kost och vatten för
ombordanställda på fartyg finns ytterligare bestämmelser i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).

9 § Särskilda bestämmelser om konstruktion och utformning av
byggnader finns i plan- och bygglagen (2010:900) och
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2010:905).

10 § Om arbetstid finns bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673) och med stöd av denna meddelade föreskrifter.

Bestämmelser om arbetstiden och vilotiden vid fartygsarbete
finns i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.

Bestämmelser om arbetstiden vid visst vägtransportarbete finns
i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

Särskilda bestämmelser om arbetstid för minderåriga finns i 5 kap. 5 §. Lag (2005:396).

1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas med beaktande
av kraven på arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2 kap. Lag (1994:579).

1 a § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en
god arbetsmiljö. Lag (1994:579).

2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller
olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant
som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller
ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och
olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete
ensam.

Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra
tekniska anordningar skall underhållas väl. Lag (2002:585).

2 a § Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och
kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att
arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Han ska utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i
verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart ska tidsplaneras.

Arbetsgivaren ska i den utsträckning verksamheten kräver
dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner
ska därvid upprättas.

Arbetsgivaren ska vidare se till att det i hans verksamhet
finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som
enligt denna lag och enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken
vilar på honom. Lag (2010:1225).

2 b § Regeringen får meddela föreskrifter i frågor som faller
under Arbetsmiljöverkets tillsynsansvar om att 2 a § första
och andra styckena ska gälla även i fråga om att följa
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av
den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande
och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en
europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG
och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/ 769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. Lag (2010:1543).

2 c § Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård
som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå.

Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom
områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården
skall särskilt arbeta för att förebygga och undanröja
hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera
och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation,
produktivitet och hälsa. Lag (2010:1543).

3 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god
kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och
att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna
med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att
arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har
att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren
skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga
instruktioner får tillträde till områden där det finns en
påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.

Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller
vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens
särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets
planläggning och anordnande skall beaktas att människors
förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. Lag (2002:585).

3 a § En arbetsgivare ska utan dröjsmål underrätta den
myndighet som regeringen bestämmer om dödsfall eller svårare
personskada som har inträffat i samband med arbetets
utförande.

En arbetsgivare ska också utan dröjsmål underrätta samma
myndighet om skador i samband med arbetet som drabbat flera
arbetstagare samtidigt och om tillbud som inneburit allvarlig
fara för liv och hälsa.

Föreskrifter om befälhavares skyldighet att vid fartygsarbete
rapportera vissa händelser finns i 6 kap. 14 § sjölagen (1994:1009). Lag (2013:610).

4 § Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i
genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de
skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för
att förebygga ohälsa och olycksfall.

Om arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara
för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta arbetsgivaren eller
skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet för skada
som uppstår till följd av att han underlåter att utföra arbetet i
avvaktan på besked om det skall fortsättas. Lag (1991:677).

5 § I fråga om arbete som arbetsgivare själv utför skall denna lag
och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas i tillämpliga
delar. Detsamma gäller när två eller flera för gemensam räkning
yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd,
dock ej om verksamheten bedrives endast av medlemmar av
samma familj.

Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd är skyldig att följa vad i
denna lag och med stöd av den har föreskrivits i fråga om teknisk
anordning och ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
samt beträffande gemensamt arbetsställe.

Av 4 kap. 10 § framgår att föreskrifter får meddelas om skyldigheter
även i andra avseenden. Lag (1994:579).

6 § Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete
ska
1. under varje skede av planeringen och projekteringen se till
att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl
byggskedet som det framtida brukandet,
2. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för planering och
projektering av arbetet med de uppgifter som anges i 7 a §, och
3. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för utförande av
arbetet med de uppgifter som anges i 7 b och 7 f §§.

Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete kan
utse sig själv eller någon annan till
byggarbetsmiljösamordnare. Om någon annan har utsetts befrias
dock inte den som låter utföra ett byggnads- eller
anläggningsarbete från ansvar för sådana arbetsuppgifter som
anges i första stycket 2 eller 3. Lag (2008:934).

7 § Under varje skede av planeringen och projekteringen av ett
byggnads- eller anläggningsarbete ska arkitekter, konstruktörer
och andra som medverkar, inom ramen för sina uppdrag, se till
att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl
byggskedet som det framtida brukandet. Lag (2008:934).

7 a § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första
stycket 2 har utsetts för planering och projektering av ett
byggnads- eller anläggningsarbete, ska samordna tillämpningen
av relevanta arbetsmiljöregler som under varje skede av
planeringen och projekteringen ska följas i fråga om såväl
byggskedet som brukandet av byggnaden eller anläggningen. Det
gäller särskilt då frågor om planeringen av arbetsmoment som
ska utföras samtidigt eller efter varandra avgörs och när
tidsåtgången för sådana arbetsmoment beräknas. Byggarbetsmiljösamordnaren ska beakta en sådan arbetsmiljöplan
och annan dokumentation som avses i 4 kap. 8 § andra stycket 1-3. Lag (2008:934).

7 b § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första
stycket 3 har utsetts för utförande av ett byggnads- eller
anläggningsarbete, ska se till att samordna arbetet med att
förebygga risker för ohälsa och olycksfall på arbetsstället och
utföra de uppgifter som framgår av 7 e § 2-5, samt
1. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler när
tekniska eller organisatoriska frågor om planeringen av
arbetsmoment som ska utföras samtidigt eller efter varandra
avgörs och när tidsåtgången för sådana moment beräknas,
2. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler för
att säkerställa att den eller de som bedriver verksamhet på
arbetsstället tillämpar dessa regler på ett systematiskt sätt
samt följer en arbetsmiljöplan,
3. samordna åtgärder för att kontrollera att byggnads- eller
anläggningsarbetet med avseende på arbetsmiljön utförs på ett
korrekt sätt,
4. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att endast
behöriga personer ges tillträde till arbetsstället, och
5. organisera de uppgifter som enligt 7 g § ankommer på dem som
bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe. Lag (2008:934).

7 c § Det som sägs i 6 § och i föreskrifter som har meddelats
med stöd av 4 kap. 8 § om den som låter utföra byggnads- eller
anläggningsarbete ska i stället gälla en av denne anlitad
uppdragstagare i den mån
1. uppdragstagaren har fått i uppdrag att självständigt ansvara
för planering och projektering eller arbetets utförande, och
2. det skriftligen har avtalats att de uppgifter som avses i 6 § och i de anslutande föreskrifterna ska åvila
uppdragstagaren vid utförandet av uppdraget.

Om konsumenttjänstlagen (1985:716) ska tillämpas på uppdrag
enligt första stycket 1, ska det som sägs i 6 § och i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 8 § gälla för
uppdragstagaren vid arbetets utförande. Det gäller dock inte om
det skriftligen har avtalats att det som sägs i 6 § och i de
anslutande föreskrifterna i stället ska gälla för den som låter
utföra byggnads- eller anläggningsarbetet. Lag (2008:934).

7 d § Om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för
flera verksamheter, är den som råder över arbetsstället
ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor. Om ett fartyg
är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter är redaren
ansvarig för samordningen. Har ett fartyg tagits in på ett varv
i Sverige är dock den som svarar för varvsdriften ansvarig för
samordningen. Ansvaret för samordning av skyddsåtgärder som
föranleds av att ett fartyg är under lastning eller lossning i
en svensk hamn åvilar den arbetsgivare som har ansvaret för
detta arbete.

Ansvaret för samordningen enligt första stycket kan överlåtas
till någon som bedriver verksamhet på arbetsstället eller, i
fråga om lastning eller lossning av ett fartyg i svensk hamn,
på hamnen eller redaren.

I fråga om annat gemensamt arbetsställe än som avses i första
stycket kan de som bedriver verksamhet där komma överens om att
en av dem ska vara ansvarig för samordningen. Det gäller inte
för arbetsställen för byggnads- eller anläggningsarbete. Lag (2008:934).

7 e § Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor
enligt 7 d § ska se till att
1. arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall
samordnas på det gemensamma arbetsstället,
2. arbete tidsplaneras på det sätt som behövs för att förebygga
risker för ohälsa och olycksfall till följd av att olika
verksamheter pågår på arbetsstället,
3. allmänna skyddsanordningar inrättas och underhålls och
allmänna skyddsregler för arbetsstället utfärdas,
4. ansvaret för de speciella skyddsanordningar som kan behövas
för ett visst eller vissa arbeten klargörs, och
5. personalutrymmen och sanitära anordningar inrättas på
arbetsstället i behövlig omfattning. Lag (2008:934).

7 f § Om ett byggnads- eller anläggningsarbete utgör gemensamt
arbetsställe med annan verksamhet som avses i 7 d §, tillämpas 6-7 c §§ i fråga om byggnads- eller anläggningsarbetet samt 7 d
och 7 e §§ i fråga om den övriga verksamheten.

Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor
enligt 7 d § ska i syfte att åstadkomma tillfredsställande
skyddsförhållanden se till att samråd kommer till stånd med den
som har utsetts till byggarbetsmiljösamordnare enligt 6 §. Lag (2008:934).

7 g § De som samtidigt, eller i tidsmässig anslutning till
varandra, bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe,
ska samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
tillfredsställande skyddsförhållanden.

Var och en av dem ska se till att den egna verksamheten och
anordningarna på det gemensamma arbetsstället inte medför att
någon som arbetar där utsätts för risk för ohälsa eller
olycksfall.

De som bedriver verksamhet eller arbetar på det gemensamma
arbetsstället ska följa anvisningar från en
byggarbetsmiljösamordnare i fråga om byggnads- eller
anläggningsarbete och från den som är ansvarig för samordningen
av arbetsmiljöfrågor i övriga fall. Lag (2008:934).

7 h § Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller
anläggningar ska se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas vid
projekteringen när det gäller såväl byggskedet som det framtida
brukandet samt se till att olika delar av projekteringen
samordnas. Lag (2008:934).

8 § Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en
maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk
anordning ska se till att anordningen erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på
marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till
försäljning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket
får visas på mässor, utställningar eller liknande om det
tydligt anges att kraven inte är uppfyllda och att anordningen
inte får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i
bruk förrän den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion
ska tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Anvisningar för anordningens montering, installation,
användning och skötsel samt övriga uppgifter om anordningen som
är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (produktinformation) ska medfölja vid avlämnandet genom tydlig
märkning, i form av handlingar eller på annat sätt. Information
av särskild betydelse för arbetsmiljön ska lämnas vid
marknadsföring av anordningen. Lag (2008:295).

9 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne,
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid
avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt.

Vad som sägs i 8 § tredje stycket om produktinformation och
information vid marknadsföring skall gälla även i fråga om
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Lag (2002:585).

10 § Den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt skall se
till att förpackningen inte innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Lag (1991:677).

11 § Den som installerar en teknisk anordning skall se till att
behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt erforderliga
skyddsåtgärder vidtas. Lag (1991:677).

12 § Den som råder över ett arbetsställe skall se till att det på
arbetsstället finns sådana fasta anordningar att den som arbetar där
utan att vara arbetstagare i förhållande till honom inte utsätts för
risk för ohälsa eller olycksfall. Han skall även se till att andra
anordningar som finns på arbetsstället kan användas utan sådan
risk.

Den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin
verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta
arbete. Lag (1994:579).

13 § I 7 kap. 8 § föreskrivs om skyddsansvar i vissa fall för den som
upplåter en lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord för
arbete eller som personalutrymme. Lag (1994:579).

14 § Har upphävts genom lag (2008:934).

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, i fråga om tekniska anordningar eller ämnen som kan
orsaka ohälsa eller olycksfall, meddela föreskrifter om
1. villkor för tillverkning, användning samt märkning eller
annan produktinformation,
2. provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller
villkor är uppfyllda, och
3. förbud mot eller särskilda villkor för eller annan
begränsning av utsläppande på marknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om utformning och användning av
skyddsanordningar mot fall till lägre nivå. Lag (2013:610).

2 § Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i
arbetet, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om att ett tillstånd,
godkännande eller annat bevis om överensstämmelse med
gällande krav fordras innan
1. arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar får
användas, och
2. tekniska anordningar eller ämnen som kan leda till ohälsa
eller olycksfall får släppas ut på marknaden, användas eller
avlämnas för att tas i bruk. Lag (2013:610).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att
1. det på arbetsställen ska föras en förteckning över där
befintliga tekniska anordningar av vissa slag eller vissa
ämnen som kan leda till ohälsa eller olycksfall, och
2. arbetsgivare ska föra register över arbetstagare som
utsätts för exposition som kan medföra ohälsa med uppgift om
arbetet och expositionen samt att arbetsgivare ska lämna
uppgifter ur registret till läkare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela föreskrifter om undersökning av
skyddsförhållandena i ett visst slag av verksamhet och om
installation av tekniska anordningar.

En arbetstagare ska på begäran ges tillfälle att ta del av de
uppgifter i register enligt första stycket 2 som rör honom
eller henne. Lag (2013:610).

4 § Om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om förbud att använda arbetsprocesser,
arbetsmetoder eller tekniska anordningar eller ämnen som kan
leda till ohälsa eller olycksfall. Lag (2013:610).

5 § Om ett arbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall,
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om skyldighet att ordna med
läkarundersökning eller vaccinering eller annan förebyggande
behandling mot smitta av dem som sysselsätts eller ska
sysselsättas i arbetet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela föreskrifter om förbud att till arbetet anlita
den som vid läkarundersökning har visat sjuklighet eller
svaghet som gör honom eller henne särskilt mottaglig för risk
för ohälsa eller olycksfall. Lag (2013:610).

6 § Om ett arbete medför särskild risk för vissa grupper av
arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot att
arbetet utförs av arbetstagare som tillhör en sådan grupp
eller om att särskilda villkor ska gälla när arbetet utförs
av sådana arbetstagare. Lag (2013:610).

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att register ska föras vid en
läkarundersökning som avses i 5 och 6 §§ med uppgifter om de
undersöktas namn och om undersökningsresultatet. Lag (2013:610).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. förhandsanmälan

a) när det gäller skyldighet för den som låter utföra ett
byggnads- eller anläggningsarbete att se till att en sådan
anmälan lämnas till tillsynsmyndigheten, och

b) i övrigt, samt
2. skyldighet att i övrigt göra anmälan eller lämna uppgifter
till tillsynsmyndigheten eller att förvara handlingar som har
betydelse från skyddssynpunkt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
vidare meddela föreskrifter om
1. att den som låter utföra ett byggnads- eller
anläggningsarbete ska se till att

a) det upprättas en arbetsmiljöplan,
b) det utarbetas en till projektets art avpassad dokumentation
som ska beaktas vid efterföljande arbeten, och

c) arbetsmiljöplanen och dokumentationen anpassas med hänsyn
till hur arbetet fortskrider och de eventuella förändringar som
ägt rum,
2. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 a § ska
upprätta eller låta upprätta en arbetsmiljöplan och utarbeta en
sådan dokumentation som avses i 1,
3. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 b § ska se
till att det genomförs nödvändiga anpassningar av en
arbetsmiljöplan och sådan dokumentation som avses i 1, och
4. skyldighet att i övrigt upprätta handlingar som har
betydelse från skyddssynpunkt. Lag (2008:934).

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för läkare att hos
tillsynsmyndigheten göra anmälan om sjukdom som kan ha
samband med arbete och att lämna tillsynsmyndigheten
upplysningar och biträde. Lag (2013:610).

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns
beskaffenhet och om allmänna skyldigheter i fråga om
arbetsmiljön som behövs för att förebygga ohälsa och
olycksfall i arbetet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också meddela föreskrifter om att den som ensam eller
gemensamt med en familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet
utan någon anställd ska följa denna lag och föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen när det gäller skyldigheter i
andra avseenden än som framgår av 3 kap. 5 § andra stycket. Lag (2013:610).

1 § Med minderårig avses i denna lag den som icke har fyllt aderton år.

2 § En minderårig får inte som arbetstagare eller på annat
sätt anlitas till eller utföra arbete före det kalenderår då
den minderårige fyller sexton år och inte heller innan den
minderårige har fullgjort sin skolplikt.

Första stycket hindrar inte att en minderårig som har fyllt
tretton år anlitas till eller utföra lätt arbete som inte är
av sådant slag att det kan inverka skadligt på den
minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från första stycket för
anlitande av en minderårig som inte har fyllt tretton år. Ett
sådant undantag får endast avse mycket lätt arbete av sådant
slag att speciella och betydande tillämpningsproblem skulle
uppstå, om undantag inte gavs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om sådant arbete som avses i andra och
tredje styckena.

I sjömanslagen (1973:282) och fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns särskilda bestämmelser om minimiålder för
fartygsarbete. Lag (2013:610).

3 § En minderårig får inte anlitas till eller utföra arbete
på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för
överansträngning eller annan skadlig inverkan på den
minderåriges hälsa eller utveckling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot att en
minderårig anlitas till eller utför arbete som medför
påtaglig risk för olycksfall eller för överansträngning eller
annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
utveckling. Lag (2013:610).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att det vid läkarundersökningar
som har föreskrivits med stöd av 2 § fjärde stycket eller 3 § andra stycket ska föras register med uppgifter om de
undersöktas namn och om undersökningsresultatet. Lag (2013:610).

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om arbetstidens längd och
förläggning för minderåriga som anlitas till eller utför
arbete. Lag (2013:610).

1 § Arbetsgivare och arbetstagare skall bedriva en på lämpligt sätt
organiserad arbetsmiljöverksamhet. Lag (1991:677).

2 § På ett arbetsställe, där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts, ska det bland arbetstagarna utses
ett eller flera skyddsombud (arbetsmiljöombud). Skyddsombud
ska utses även på ett annat arbetsställe, om
arbetsförhållandena kräver det. För skyddsombud bör ersättare
utses.

Skyddsombud utses av en lokal arbetstagarorganisation som är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren. Finns det inte någon sådan organisation, utses
skyddsombud av arbetstagarna.

För ett arbetsställe där sådan skyddskommitté som avses i 8 § inte har tillsatts får en lokal avdelning inom ett förbund
eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av
arbetstagare utse ett skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud). Rätten att utse ett regionalt skyddsombud gäller endast om
avdelningen eller sammanslutningen har någon medlem på
arbetsstället.

Bestämmelser om hur skyddsombud på fartyg ska utses finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).

3 § Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

4 § Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor
och skall verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. I detta
syfte skall ombudet inom sitt skyddsområde vaka över skyddet
mot ohälsa och olycksfall samt över att arbetsgivaren uppfyller
kraven i 3 kap. 2 a §. Skyddsombud på fartyg skall vidare vaka
över att fartyget har den bemanning som det skall ha enligt
beslut eller föreskrifter.

Skyddsombud skall delta vid planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och av
arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen
som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Skyddsombud skall
vidare delta vid upprättande av handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §.

Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av
betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.

Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att
skyddsombud får erforderlig utbildning. Lag (2003:365).

5 § Skyddsombud, som avses i 2 § andra stycket, har rätt till den
ledighet som fordras för uppdraget. Vid sådan ledighet bibehåller
ombudet sina anställningsförmåner.

6 § Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de
upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

6 a § Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas
för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, ska
skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren och begära sådana
åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att en viss
undersökning ska göras för kontroll av förhållandena inom
skyddsområdet. På framställning ska arbetsgivaren genast
lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att
arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Arbetsgivaren ska utan
dröjsmål lämna besked i frågan. Gör arbetsgivaren inte det
eller beaktas inte begäran inom skälig tid, ska
Arbetsmiljöverket efter framställan av skyddsombudet pröva om
föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 § ska meddelas. Sådan framställning av ett skyddsombud på fartyg ska i
stället lämnas till Transportstyrelsen, som ska pröva om
föreläggande eller förbud enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska meddelas.

Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt påkalla
kommitténs behandling av en arbetsmiljöfråga.

Ett skyddsombuds begäran enligt första stycket får även avse
skyddsåtgärder som behövs för att arbetsgivaren på det
arbetsställe där skyddsombudet är verksamt ska uppfylla sina
skyldigheter gentemot utomstående arbetskraft enligt 3 kap. 12 §.

Det som i första och andra styckena sägs om skyddsombud ska
också gälla för studerandeskyddsombud som avses i 17 §. Lag (2009:870).

7 § Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse inte genast
uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren,
kan skyddsombudet bestämma att arbetet ska avbrytas i
avvaktan på ställningstagande av Arbetsmiljöverket.

Om det är påkallat från skyddssynpunkt och rättelse inte
genast kan uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till
arbetsgivaren kan skyddsombudet i avvaktan på
Arbetsmiljöverkets ställningstagande avbryta arbete som en
arbetstagare utför ensam.

Överträds en tillsynsmyndighets förbud, som har vunnit laga
kraft eller som på grund av förordnande enligt 9 kap. 5 § ska
gälla omedelbart, kan skyddsombudet avbryta sådant arbete som
avses med förbudet.

Ett skyddsombuds åtgärder enligt första-tredje styckena får
även avse arbete som utförs av inhyrd arbetskraft i
arbetsgivarens verksamhet.

För skada till följd av någon åtgärd som avses i denna
paragraf är ett skyddsombud fritt från ersättningsskyldighet.

Bestämmelser om rätten för ett skyddsombud att avbryta arbete
på fartyg och om verkan av en sådan åtgärd finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).

8 § Vid ett arbetsställe, där minst femtio arbetstagare
regelbundet sysselsätts, ska det finnas en skyddskommitté,
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. En skyddskommitté ska tillsättas även vid
arbetsställen med mindre antal arbetstagare, om det begärs av
arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av en
lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns det
ingen sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.

Vid ett arbetsställe där det finns studerandeskyddsombud ska
även två av dessa ingå i skyddskommittén. Studerandeskyddsombuden bestämmer själva vilka av dem som ska
ingå i skyddskommittén.

Bestämmelser om hur en skyddskommitté på fartyg ska
tillsättas finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).

9 § Skyddskommittén skall delta i planeringen av
arbetsmiljöarbetet på arbetsstället samt följa arbetets
genomförande. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som
rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för
tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden. En skyddskommitté på fartyg skall vidare vaka över att fartyget har den bemanning
som det skall ha enligt beslut eller föreskrifter. I
skyddskommittén skall behandlas frågor om
1. företagshälsovård,
2. handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §,
3. planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation,
4. planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall,
5. upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön,
6. arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på
arbetsstället. Lag (2003:365).

9 a § Till skyddskommitté som avses i 8 § får genom ett
kollektivavtal utses ett organ som behandlar också andra
frågor än som anges i 9 §. Ett sådant organ får ha en annan
benämning än skyddskommitté.

Denna paragraf är inte tillämplig i fråga om skyddskommitté på
fartyg. Lag (2011:741).

10 § Skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.

Om ett skyddsombud företräder en arbetstagare som utför arbete
på ett arbetsställe över vilket dennes arbetsgivare inte råder är den
arbetsgivare som råder över arbetsstället skyldig att låta
skyddsombudet få tillträde dit i den omfattning som ombudet
behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

Skyddsombud får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget upphör
skall arbetstagaren vara tillförsäkrad arbetsförhållanden och
anställningsvillkor, vilka överensstämmer med eller är likvärdiga
med dem som skulle ha rått om han ej hade haft uppdraget. Lag (1994:579).

11 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot 10 §, skall han ersätta
uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall
hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra
omständigheter är skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt
bortfalla.

Är flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

12 § Den som vill fordra skadestånd enligt 11 § skall
underrätta motparten om sitt anspråk inom fyra månader från det
skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling rörande
anspråket påkallats enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan
väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader
från skadans uppkomst.

Första stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
anspråk på anställningsförmåner enligt 5 §.

Iakttages ej vad som föreskrives i första eller andra stycket,
är rätten till talan förlorad.

För skyddsombud på fartyg gäller fartygssäkerhetslagen (2003:364) i stället för vad som anges i denna paragraf. Lag (2003:365).

13 § Mål om tillämpning av 10 och 11 §§ handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot
arbetstagare eller, i fall som avses i 10 § andra stycket, mot den som
råder över ett arbetsställe gäller dock vad som är föreskrivet om
rättegång i allmänhet. Lag (1994:579).

14 § I förhållande till arbetsgivare vinner 4–7 och 10–13 §§ tillämpning när den organisation eller de arbetstagare, som har utsett
skyddsombudet, har underrättat arbetsgivaren om valet eller, om
arbetsgivaren icke har kunnat nås, sänt underrättelse om valet till
arbetsstället.

15 § Det som sägs i 5 §, 10 § första och tredje styckena samt 11-14 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt på en ledamot av
en skyddskommitté som inte är studerandeskyddsombud.

För studerandeskyddsombud ska 10 § första och andra styckena, 11, 12 och 14 §§ tillämpas på motsvarande sätt. För mål om
tillämpning av 10 och 11 §§ som rör studerandeskyddsombud
gäller det som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. Lag (2009:870).

16 § Beträffande skyddsombud och ledamot av skyddskommitté,
vilka har utsetts av organisation som avses i 2 § andra eller
tredje stycket, äger även lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen tilllämpning. Har
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg utsetts
av de ombordanställda, tillämpas lagen som om han eller hon var
utsedd av sin lokala arbetstagarorganisation. Det som sägs i
denna paragraf gäller dock inte i den mån ombuds eller ledamots
rättigheter enligt detta kapitel eller enligt
fartygssäkerhetslagen (2003:364) därigenom skulle inskränkas. Lag (2003:365).

17 § De som genomgår utbildning ska av huvudmannen för
utbildningen ges tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetet
på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn till
utbildningens art och utbildningsperiodens längd.

Omfattningen och utformningen av elevernas deltagande i
skolans arbetsmiljöarbete ska anpassas efter deras ålder,
mognad och förutsättningar i övrigt när det gäller
1. elever i förskoleklass och i lägre årskurs än årskurs 7 i
grundskolan, specialskolan och i motsvarande utbildningar
samt i sameskolan,
2. elever i grundsärskolan, gymnasiesärskolan och motsvarande
utbildningar, och
3. elever i särskild utbildning för vuxna.

Elever i grundskolans årskurs 7-9, specialskolans årskurs 7-10 och gymnasieskolan samt motsvarande utbildningar företräds
i arbetsmiljöarbetet av elevskyddsombud.

De som genomgår eftergymnasial utbildning och annan
utbildning för vuxna än särskild utbildning för vuxna
företräds i arbetsmiljöarbetet av studerandeskyddsombud. Ett
studerandeskyddsombud ska vara minst 18 år. Lag (2010:856).

18 § Elevskyddsombuden utses av eleverna och
studerandeskyddsombuden av de studerande.

Huvudmannen för utbildningen ska se till att
elevskyddsombuden och studerandeskyddsombuden får den
utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Elevskyddsombuden och studerandeskyddsombuden har rätt till
den information som behövs för uppdraget. För
elevskyddsombuden gäller dock rätten till information inte
sådana uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket. I fråga om uppgifter som är föremål
för sekretess i det allmännas verksamhet gäller
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).

1 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att denna lag och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.

Med undantag för 13 § gäller detta kapitel inte fartygsarbete. Bestämmelser om tillsyn vid fartygsarbete och inskränkningar i
rätten att använda fartyg finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om Arbetsmiljöverkets
tillsyn enligt detta kapitel över att Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om
registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk
kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs. Lag (2010:1543).

3 § Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de
upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de undersökningar som
behövs för tillsyn enligt denna lag.

4 § Den som i sin verksamhet använder en viss produkt eller har
uppdragit åt annan att utföra ett visst arbete är skyldig att på en
tillsynsmyndighets begäran lämna upplysning om vem som har levererat
produkten eller utför arbetet.

Den som har överlåtit eller upplåtit en teknisk anordning eller
överlåtit ett ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, är
skyldig att på en tillsynsmyndighets begäran lämna tillgängliga
upplysningar om till vilka produkten har överlåtits eller upplåtits. Lag (1991:677).

5 § För tillsyn enligt denna lag ska tillsynsmyndigheten ges
tillträde till arbetsställe och får där göra undersökningar
och ta prov. För uttaget prov betalas inte ersättning.

Polismyndigheten ska lämna den handräckning som behövs för
att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva tillsyn enligt denna
lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Arbetsmiljöverket, får föreskriva skyldighet att ersätta
tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och
undersökning av prov som skäligen har krävts. Lag (2014:659).

6 § Om det på ett gemensamt arbetsställe som avses i 3 kap. 7 d § tredje stycket inte finns någon som är ansvarig för
samordningen av arbetsmiljöfrågor, får Arbetsmiljöverket
besluta att någon av dem som bedriver verksamhet där ska ha
sådant ansvar.

När det finns särskilda skäl får Arbetsmiljöverket besluta att
ansvaret för samordningen av arbetsmiljöfrågor i fall som avses
i 3 kap. 7 d § ska flyttas över till någon av dem som bedriver
verksamhet på det gemensamma arbetsstället.

I fråga om ansvaret för arbetsmiljöfrågor vid byggnads- eller
anläggningsarbete enligt 3 kap. 6 § får Arbetsmiljöverket om
det finns särskilda skäl i beslut flytta över detta ansvar
1. från en uppdragstagare till den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet i fall som avses i 3 kap. 7 c §, eller
2. från den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet
till en uppdragstagare i den mån det finns ett sådant uppdrag
som avses i 3 kap. 7 c § första stycket 1. Lag (2008:934).

7 § Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar
enligt 3 kap. 2-12 §§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i
detta kapitel besluta de förelägganden eller förbud som
behövs för att
1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen ska följas, och
2. de bestämmelser i förordning (EG) nr 1907/2006 som
omfattas av Arbetsmiljöverkets tillsynsansvar ska följas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett sådant föreläggande eller förbud får riktas även mot
staten som arbetsgivare.

Om någon inte följer ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket
besluta att rättelse ska ske på hans eller hennes
bekostnad.

Om ett föreläggande har beslutats beträffande en
åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov enligt
plan- och bygglagen (2010:900) men sådant lov inte beviljas,
upphör föreläggandet att gälla i fråga om den åtgärden. Lag (2013:610).

8 § Om det finns något missförhållande i skyddshänseende beträffande en
lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord som har upplåtits för
arbete eller som personalutrymme, kan Arbetsmiljöverket meddela förbud
enligt 7 § mot en sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd har
vidtagits med lokalen, markområdet eller utrymmet.

Arbetsmiljöverket kan gentemot den som upplåter en lokal, ett markområde
eller ett utrymme under jord för arbete eller som personalutrymme,
meddela förelägganden enligt 7 § om undersökning av skyddsförhållandena
på platsen. Lag (2000:764).

9 § har upphävts genom lag (2000:764).

10 § För att säkerställa förbud enligt 7 eller 8 § kan
tillsynsmyndighet meddela beslut om försegling eller annan
avstängning av anläggning, utrymme eller anordning. Sådant beslut
verkställs genom myndighetens försorg. Lag (1994:579).

11 § Den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ får åläggas
att lämna varningsinformation eller att återkalla en produkt. Innehållet i ett sådant åläggande ska motsvara vad som anges i 14-18 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451). Vad som där sägs om
tillverkare ska dock i stället avse den som har skyddsansvar
enligt 3 kap. 8-10 §§.

Åläggandet ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl
är obehövligt. Lag (2008:295).

12 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i
ärende enligt denna lag.

13 § Den som har utsetts till skyddsombud,
studerandeskyddsombud eller ledamot i en skyddskommitté eller
den som har deltagit i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under
uppdraget har fått veta om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, en enskilds personliga förhållanden eller
förhållande av betydelse för landets försvar.

Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av en sådan
lokal arbetstagarorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§,
får han eller hon trots tystnadsplikten enligt första stycket
lämna uppgift vidare till en ledamot i organisationens
styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en
central arbetstagarorganisation till vilken den lokala
organisationen hör. Rätten att lämna uppgift vidare gäller
endast om uppgiftslämnaren underrättar mottagaren om
tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten också
för denne.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i 10 kap. 11-14 §§ och 12 kap. 2 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).

14 § Tillsynsmyndighet ska till skyddsombud och
studerandeskyddsombud lämna var sin kopia av de skriftliga
meddelanden i arbetsmiljöfrågor som lämnas till ett
arbetsställe. Lag (2009:870).

Ansvar

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
eller förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 eller 8 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har
förenats med vite. Lag (2013:610).

2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första
stycket eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket,
2. bryter mot föreskrifter om minderårigas arbete som har
meddelats med stöd av 5 kap. 3 § andra stycket, 4 eller 5 §,
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när
en tillsynsmyndighet har begärt upplysningar, handlingar
eller prov eller begärt undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,
4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter
den ur bruk, eller
5. inte lämnar underrättelse till tillsynsmyndigheten i
enlighet med 3 kap. 3 a §.

En gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud
enligt 7 kap. 7 § ska inte medföra straffansvar enligt första
stycket. Lag (2013:610).

3 § Om ansvar för den som överträder 7 kap. 13 § finns bestämmelser i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Förverkande

4 § Har det vid ett brott som avses i detta kapitel använts
en anordning eller ett ämne i strid mot förbud enligt 7 kap. 7 §, ska egendomen eller dess värde förverkas, om det inte är
uppenbart oskäligt. Lag (2013:610).

Sanktionsavgift

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska tas ut
om en överträdelse har skett av en föreskrift som har
meddelats med stöd av 4 kap. 1-8 §§. Avgiften ska tas ut även
om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

En föreskrift om sanktionsavgift ska ange hur
avgiften beräknas för olika slag av överträdelser. Avgiftsbeloppet ska kunna fastställas direkt med ledning av
den angivna beräkningsgrunden. Avgiften ska vara lägst 1 000 och högst 1 000 000 kronor. Lag (2013:610).

5 a § Någon sanktionsavgift ska inte tas ut för en gärning
som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 §. Lag (2013:610).

6 § Sanktionsavgiften ska tas ut av den fysiska eller
juridiska person som drev den verksamhet där överträdelsen
skedde.

Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är
ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till
omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.

Avgiften tillfaller staten. Lag (2013:610).

6 a § Arbetsmiljöverket prövar genom avgiftsföreläggande
frågor om sanktionsavgifter.

Avgiftsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig
enligt 6 § för en överträdelse föreläggs att godkänna
avgiften omedelbart eller inom viss tid.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som domstols
lagakraftvunna avgörande om att avgift ska tas ut. Ett
godkännande som görs efter det att den tid som angetts i
föreläggandet har gått ut är dock utan verkan. Lag (2013:610).

7 § Om avgiftsföreläggandet inte har godkänts inom utsatt
tid, får Arbetsmiljöverket ansöka hos den förvaltningsrätt
inom vars domkrets avgiftsföreläggandet har utfärdats, om att
sanktionsavgift ska tas ut.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2013:610).

8 § En sanktionsavgift får tas ut bara om
ansökan har delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot
inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta ska tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra
stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2013:610).

9 § Har upphävts genom lag (2013:610).

10 § En beslutad avgift bortfaller om verkställighet inte har
skett inom fem år från det att avgörandet vann laga kraft. Lag (2013:610).Lag (2013:610).

1 § Har upphävts genom lag (2000:764).

2 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2008:297).

3 § För att ta till vara arbetstagarnas intressen i ärenden
enligt denna lag får överklagande enligt 2 § göras av ett
huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av
ett annat skyddsombud.

Om det inte finns något skyddsombud, får överklagande göras
av en arbetstagarorganisation i den mån saken rör
medlemmarnas intressen. Om talan avser annat än fartygsarbete
krävs att organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.

För att ta till vara de studerandes intressen i ärenden
enligt denna lag får överklagande också göras av ett
studerandeskyddsombud. Lag (2009:870).

4 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa
regeringen frågor av särskild betydelse, innan verket meddelar
beslut i ärendet. Lag (2000:764).

5 § En tillsynsmyndighet får förordna att dess beslut skall
gälla omedelbart. Lag (2000:764).

1977:1160

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978, då arbetarskyddslagen (1949:1) och skogsförläggningslagen (1963:246) skall upphöra att gälla. Till dess
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
enligt bemyndigande i den nya lagen meddelar bestämmelser som motsvarar
kungörelsen (1949:210) om förbud att använda arbetstagare till målnings- arbete med blyfärg, kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och
läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av
läderskodon och kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig
till vissa arbeten skall dock 14 och 16 §§, 26 § andra stycket, 74 § första stycket och 75 § arbetarskyddslagen fortfarande gälla.

Vid ikraftträdandet gällande föreskrift, råd eller anvisning, som har
meddelats med stöd av 45 § andra eller tredje stycket eller 74 § andra
stycket arbetarskyddslagen, äger fortsatt giltighet inom sitt tidigare
tillämpningsområde och skall vid tillämpningen av arbetsmiljölagen
anses ha meddelats enligt denna.

Vad som sägs i andra stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om föreskrift, råd eller anvisning, som där nämns men som avses träda i
kraft den 1 juli 1978 eller senare.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses
eljest däri föreskrift, som har ersatts genom bestämmelse i
arbetsmiljölagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

1994:579

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

De äldre bestämmelserna i 8 kap. 2 § gäller fortfarande i fråga om
överträdelser som har skett före den 1 oktober 1994, dock får ej
dömas till annan påföljd än böter.

Sanktionsavgift som avses i 8 kap. 5 § denna lag får påföras endast
för överträdelse som har skett efter lagens ikraftträdande.

1995:326

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

2008:297
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1 juli 2008 gäller 9 kap. 2 § i sin äldre lydelse.

2008:1362

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen i stället för Sjöfartsverket vara den
enskildes motpart, om styrelsen efter ikraftträdandet är
behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för
prövning.

2010:856
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för vuxenutbildning
för utvecklingsstörda till utgången av juni 2012.

2011:741

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011. För arbetsställen
där arbetsmiljösamrådet regleras av kollektivavtal vid
ikraftträdandet, tillämpas lagen från och med den 1 januari 2013.

2013:610
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser
som har skett före ikraftträdandet.

Copyright © Wolters Kluwer Sverige AB
Denna tjänst tillhandahålls av Wolters Kluwer Sverige AB. All information i tjänsten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Ange källan vid citering.

Kristofer is probably the most professional and knowledgeable HR professional I ever met during my 30 years career.

– Ulf Hellgesson, Director Human Resources at Tele2

Kristofers kompetens på svenska arbetsrätten har gjort honom till mitt första val när jag behöver råd.

– Jan Sundberg, Director of Recruiting at Logica Sweden

It is always easy to trust Kristofer because he have right experience and know how to manage complex issues.

– Tomas Karlsson, HR Ledarskap, HR Partner